I dag är det en dag när allt känns värre än värst.

Jag väntar på att bilan ska falla,jag vet bara inte vilken dag den kommer att göra det.

Bara att det blir inom den närmsta veckan.

Så vad gör jag under tiden…………….

  • jag gråter
  • har ångest
  • är väldigt introvert
  • vill bara vara ifred
  • vågar knappt svara i telefonen än mindre kolla posten
  • drar filten över huvudet
  • vankar av och an
  • knaprar lite piller för att inte hjärnan ska gå helt i spinn
  • rastlös men ändå orkeslös
  • jag är väldigt lättirriterad
  • och jag är så fantastiskt trött på mitt miserabla liv.

Det var inte så här det skulle bli ……………… inget jag hade planerat. Lika lite som dom som skadas i bilolyckor planerar att göra det.

Men det känns som om det är mer ”giltigt” att skadas eller få men och bli sjuk på det sättet.

För det som inte går att se verkar inte finnas för de på f-kassan. Då är man en parasit,simulant och vi måste till varje pris utrotas.

Jag har hemska berättelser som är själv upplevda över ”kassans” bemötande och hantering av samhällets ”botten skrap”.

Vi som har haft ”fräckheten” att bli sjuka och behöva uttnyttja ett trygghets system vi varit med att betalat för och fortfarande gör.

Jag betalar snällt skatt på min lilla sjukersättning,men jag ska inte få utnyttja den om jag är sjuk???

Hur fan rimmar det???

Hur har dom tänkt sig lösa det här och framför allt:

Vad ska det bli av oss som ingen vill ta i ens med tång???

Framtid – Har jag nån sådan???