Jag har en del favorit bloggar jag brukar besöka och uppdatera mig på.
Och det är med blandade känslor jag läser dom.
Samtidigt som jag vill veta hur illa det är ställt med allt så ger det mig RÅ ångest!!
Det finns så många fler bra bloggar,detta var bara ett axplock…………………det kommer fler vid tillfälle!
Såg på Janne Josefssons program “I världens bästa land”! Ett tips SE detta om ni inte redan gjort det!
“Det går framåt för Sverige. Men vilka lämnas efter? I tjugo år har Janne Josefsson skildrat samhället i SVT. Vilken bild är det som vuxit fram?”
Tragisk utvecklig om vårt lands oförmåga att hjälpa de är sjuka/arbetslösa och som har det sämst ställt!
Dom borde ta mig fan skämmas och det grövsta,de som gjort att vi hamnat i denna sitsen!!
Det går inte en dag utan jag undrar och tänker på OM jag ska orka kämpa längre. Och
följdfrågan blir automatiskt att OM jag inte gör det så hur ska jag smidigast ta mig här ifrån??
Ännu så länge har det stannat där!
Men jag vet att jag har en bakväg jag kan ta till om saker och ting inte blir bättre snart.
För jag balanserar på den yttersta kanten.
Klipper jag tånaglarna så faller jag!
Ovanpå depression,ångest,panik,social fobi och livsleda så plågas jag ständig av tvångstankar……………
Måste tänka all i ett visst mönster för att det ska vara “giltigt” och undanröja en ev. fara.
Avbryts mitt tänkande på “fel” ställe så MÅSTE jag börja om att tänka så allt blir rätt i slutändan,så allt känns bra!!
Gå på stan på kullerstenar är nästintill omöjligt för mig. hade behövt ett par styltor. Jag får dåliga “vibbar” av att trampa på skarvar och gör nästan vad som helst för att undvika det.
Går det inte att undvika så finns det vissa tankar som neutraliserar/nollställer det hela och så är den ev. faran undanröjd!
Jag tävlar med bilar när jag är ute och går,tar sikte på en sten,ett träd och känner att jag måste hinna dit innan bilen bakom kör om mig. det kan ta många försök innan jag “lyckas” och lugnet är återställt för stunden.
Om jag trivs med mitt liv??? Nej,det gör jag verkligen inte!
Mitt liv är ett helvete,ett helvete jag gör allt för att få kontroll över,men hur stoppar man en tanke???
Den bara ploppar upp och ligger sedan i bakgrunden och stör tills jag har tagit mig igenom hela cirkusen.
Malande tankar är ett annat störnings moment. Jag kan haka upp mig på,saker jag inte på något sätt kan påverka.
Jag kan sitta i timmar och räkna på olika räntesatser och hur det ev skulle kunna påverka mig vid nån ändring.Likadant med börsen och dess upp och nergångar.
Jag letar lösningar på problem som ännu inte finns men som kanske KAN komma.
Som ni kanske kan förstå så blir man väldigt UPPTAGEN i skallen av det här och man glömmer saker man hört direkt.
Oftast minns jag inte ens att jag fått informationen trots att jag svarat folk.
Koncentrationen är lika med noll……………………..
Jag lever inte,jag bara existerar……………..
Och trots ALLT detta och tunga läkarintyg så jagas jag med blåslampa.
Jag fattar inte vad dom menar jag ska kunna göra………………………….
Som om man frivilligt hamnar i F-kassans “rullar”,vem vill ha den levnadsstandarden som blir följden av långvarig kronisk sjukdom???
Inte jag om jag på något sätt i världen kunnat påverka det!!
Jag vet inte hur nåt kommer att bli och det skrämmer mig fruktansvärt.
Det är så här jag känner det:
Var 17 ska jag ta vägen????
